Kändes det att gå över Skeppsbron i morse.
Det var visserligen vackert väder. Solen sken på sitt allra värmländska humör.
Men vinden.
Den bet och nafsade hela vägen från Slussen till Kalle dussins staty.
Det var som att hångla med en restjugoslav i Zagreb ungefär.
Full som ett ägg på päronbrännvin.
Nema problema, skulle han viska i mitt öra, samtidigt som händerna for som fladdermusvingar över kroppen och små bitar av dåliga tandlagningar fastnade på halsen.
Så kändes det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar