Lång dags färd mot natt

Fick mitt nya pass häromdagen.

Det var en UPPlevelse.

En riktig HÖJDare.

En känsla utÖVER det vanliga.

När jag skulle mäta mig visade det sig nämligen att jag hade växt.

Förr i min ungdom (när röven satt lika högt upp på kvällen som på morgonen) var jag en och sextiofem.

165 cm över havet.

Men nu hade jag alltså vuxit en och en halv centimeter sedan förra passet.

166 cm. Och en halv.

Pretty Amazing!

Lördagen efter var det fest hos min kompis Annika.

Eller fest förresten, egentligen var det invigning för hennes nya boutique på Bondegatan.

En massa kompisar skulle dit så självklart stövlade jag över (stövlade med klack dessutom).

Johanna var där. Johanna som brukar kalla mej för lilltjejen för att hon är en centimeter längre.

Vi stod och pratade om ditt och datt med varsitt glas skumpa i handen när jag frågade henne, lite sådär casual, hur lång hon var.

Hon log genast sitt allra bredaste vasastansleende och svarade en och sextiosex (väl medveten om att det brukar räcka för att slå mig).

Så lustigt, svarade jag. Häromdagen när jag mätte mig hos passpolisen var jag en och sextiosex.

Jag tittade noga på Johanna. Hon log fortfarande med det drog liksom en mörk skugga över hennes ögon.

Så trevligt, svarade hon ansträngt.

Och en halv, sa jag.

Vadå?

En och sextiosex. Och en halv. Så lång är jag nu.

Det tror jag inte på, sa Johanna häftigt. Vi mäter!

Hon slet av sig sina klackskor och jag var inte sämre jag och kastade stövlarna åt sidan.

Maria, ropade Johanna. Kom och kolla vem som är längst.

Maria (som varit tysk skolfröken i ett tidigare liv) lade vänligt sina händer på våra huvuden för att se, eller kanske känna, vem som var längst.

Maria, 178 cm, tog arbetet med stort allvar och både tryckte och klämde.

Johanna var envis och jag liksom kände hur hon försökte klättra på mig med sina skinkor.

De andra på festen började titta på oss.

Några pekade till och med.

Det kändes plötsligt fånigt.

Jag insåg att alla i rummet var jättelånga jämfört med mig och Johanna.

Vad gör ni, undrade Stina 173 cm.

Och det hade hon ju förstås alldeles rätt i.