måndag 5 maj 2008

Min kompis – korthajen


Det spelades kort i Skåne i lördags.

Johanna och hennes kille Peter hälsade nämligen på.

Trevligt.

Alla åt fisk till middag.

Alla utom Johanna som åt hummer.

Hon är inte billig i drift, den flickan.

Sedan skulle vi spela kort.

Kanske inte just jag som inte gillar sällskapslekar, men de andra.

De spelade Chicago – vad nu det är?

Här skilde sig deras regler lite.

Johanna var tydligen van vid en lokal version av spelet (kallad Kristianstad av min kille).

Därför ville Johanna veta skillnaderna i regler.

"Kör vi med ett öppet?"

"Nej."

"Ett transparent kort?"

"Nä."

"Alla tittar bort när jag blandar?"

"Nix."

"Ett extrabyte om korten inte är bra?"

"Nope."

Sedan började spelet.

Johanna var eld och lågor.

Hon hatar att förlora lika mycket som hon hatar att inte vinna.

Tror hon ledde mycket i början för det skreks en hel del från köket.

Men sedan tappade hon ledningen och ville åka hem.

Väldigt vad fort man blir trött av hummer?

Trevligt var det i alla fall.

Så länge det varade.

Inga kommentarer: